Flygbränsle

Häromdagen hörde jag en diskussion om flyget. En flygresa förbrukar en hel del miljöfarligt bränsle, som bland annat bidrar till växthuseffekten, vilket borde innebära att branschen skulle ifrågasätta sig själv. (I alla fall om de vore bibliotekarier.) Nu talade företrädaren med brinnande entusiasm för flyget om hur viktigt det är att människor kan transportera sig snabbt och billigt över jordklotet, det fanns inte en millimeter tveksamhet eller ifrågasättande hos honom. Jag kan inte låta bli att fundera över hur vi reagerar när vi hör talas om det papperslösa samhället. Det sprider sig en uppgivenhet och vi bibliotekarier som i många hundratals år sett papprets alla positiva möjligheter, är de första att mönstra ut det. Trots att det ändå är en förnyelsebar naturresurs, som när det används i biblioteksböcker tär väldigt lite på miljön och ekonomin. Om vi hade något lite av flygbranschens eller för den delen kärnkraftsindustrins framåtanda och självförtroende skulle vi envist hålla kvar vid vår vision om levande bibliotek med massor av inspirerande snyggt tryckta böcker och tidskrifter. Vi skulle hävda att det skulle vara absolut nödvändigt att människor skulle kunna komma till platser med böcker för att vi överhuvudtaget skulle kunna överleva. Visst kan det finnas andra media också, jag menar inte annat, men varför är vi så snabba med att ifrågasätta böckerna?